Sirtis betonar att Stewarts medverkan gav serien en ny tyngd och ett djup. Hon berättar att han, trots initiala tveksamheter och varningar från vänner som fruktade för hans karriär, tog sig an rollen som kapten Picard. Sirtis beundrar hans förmåga att hantera berömdhet med ödmjukhet och beskriver honom som en jordnära person som aldrig glömde sina rötter.

Utöver det professionella beskriver Sirtis en djup personlig vänskap. Stewart stöttade henne under en svår tid av sorg efter maken död och visade stor empati. Sirtis berättar även om hur Stewart aktivt arbetade för att stärka deras kemi på skärmen genom att be produktionsledningen skriva om scener för att inkludera henne. Sirtis avslutar med att uttrycka sin djupa sorg över att hon inte hann säga ett sista farväl innan han gick bort.

Kritiken riktas främst mot att Statens Fastighetsverk (SFV) tar ut marknadshyra av kulturinstanser, vilket enligt Sidén innebär att staten tar tillbaka pengar från kulturdepartementet via finansdepartementet. Hon menar att det är orimligt att museer ska betala samma hyresnivåer som privata företag, och pekar på extrema exempel där hyror har höjts med 57 procent på ett år.

Som ett alternativ lyfter arbetsgruppen fram Finland, där centrala museer betalar självkostnadshyra. Vitterhetsakademien har skickat in en skrivelse och ett PM till finansdepartementet med krav på en total omläggning av systemet för att säkra bevarandet av betydande nationella och internationella kultursamlingar.

Det nya materialet beskrivs som en personlig resa genom minnen, sorg och framåtblickande reflektioner. Musikaliskt hämtar Scocco inspiration från bland annat Roxy Music och Bruce Springsteen, samtidigt som han knyter an till det popsound han själv var med och formade under 80-talet i Ratata och som solist.

Sångerna i ”Livets rytm” behandlar teman som vemodet över brustna drömmar och livet i ett senare skede, men innehåller även ljusare skildringar av ungdomens popliv i Stockholm. Albumet inkluderar även en tackballad till Scoccos bortgångna mor samt en version av Olle Adolphsons låt ”Trubbel” från tv-serien ”Svärtan”.

Illustratören uttryckte stor chock när han upptäckte hur hans mest kända figurer digitalt återskapats i miljöer som Silicon Valley och Oktoberfest. Enligt Scheffler rör det sig om ren stöld av upphovsrätt. Han understryker att en eventuell rättsprocess inte handlar om ekonomisk ersättning, utan om att skydda konstnärer och kreatörer i framtiden.

AI-företag har tidigare argumenterat för att användningen av upphovsrättsskyddat material för att träna modeller inte nödvändigtvis utgör ett intrång. Fallet är inte unikt; det kaliforniska företaget OpenAI stäms redan av det tyska förlagshuset Penguin Random House och illustratören Ingo Siegner gällande karaktären "Den lille draken Kokosnuss". Dom i det målet väntas i München under våren 2027.

Samtidigt försöker den brittiska regeringen hitta en balans mellan att främja AI-innovation och att skydda landets kreativa industrier. Regeringen har annonserat investeringar på 2 miljarder GBP i AI fram till år 2030. Scheffler uppmanar trots utvecklingen andra konstnärer att fortsätta teckna för hand och behålla det traditionella hantverket, då han anser att AI aldrig kan ersätta den handritade bilden.

Berg diskuterar även sitt kreativa arbete och konstaterar att hans texter var mer provokativa i början av karriären, medan han idag upplever att han har roligare under skrivprocessen. Han berättar vidare om sin nya EP med titeln ”Hiraeth”, som innehåller fem låtar som fungerar som eftersläntrare till albumet ”Framtiden som aldrig blev av”.

Enligt Berg präglas flera av de nya låtarna av ett tydligt svenskt vemod och kan beskrivas som visor. Titeln ”Hiraeth” kommer från ett walesiskt ord som beskriver en längtan efter något som aldrig har funnits. Intervjun sänds i SVT2 den 1 november och finns tillgänglig på SVT Play från den 30 oktober.

Trenden har nu nått utanför hobbylokalerna och syns både på catwalken och hos stora detaljhandelskedjor. Företag som Uniqlo, Primark och Toast erbjuder nu reparationsverkstäder eller in-house-tjänster för att förlänga klädernas livslängd. Vissa varumärken, däribland Ralph Lauren och Shein, har till och med börjat sälja fabrikssydda plagg som ser lagade ut, trots att de är helt nya.

Trots det ökande intresset finns det skillnader i inställningen, särskilt bland yngre konsumenter. Vid workshops arrangerade av Levi's i London uttryckte vissa deltagare från Generation Z att de fortfarande föredrar traditionella, osynliga lagningar för att undvika att kläderna ser slitna ut eller signalerar fattigdom. Paul Dillinger, chef för global designinnovation på Levi's, menar dock att kreativ lagning i slutändan kommer att vinna mark då det ger konsumenterna en känsla av agens och gör plaggen personliga.

Stewart var en av världens mest mångsidiga artister som under sju decennier balanserade en glimrande karriär inom klassisk teater med internationell stjärnstatus i Hollywood. Han slog igenom brett i rollen som kapten Jean-Luc Picard i Star Trek: The Next Generation, en roll han senare även axlade i fyra filmer och i tv-serien Star Trek: Picard. Han blev även välkänd för sin gestaltning av professor Charles Xavier i X-Men-filmerna. Utöver dessa stora franchiser medverkade han i filmer som Excalibur och Dune.

Trots framgångarna i sci-fi-genren förblev han djupt rotad i teatern. Han utbildades vid Bristol Old Vic Theatre School från 17 års ålder och var under lång tid knuten till Royal Shakespeare Company (RSC), där han gestaltade roller som Kung John och Henry IV. Enligt RSC var han en av sin generations främsta klassiska Shakespeare-skådespelare och betraktade teaterkompaniet som sitt verkliga hem.

Stewart hade en komplex bakgrund och växte upp i ett fattigt hem i Yorkshire där han bevittnade sin fars misshandel av modern. Dessa erfarenheter ledde till att han blev en passionerad aktivist mot våld i hemmet. Han samarbetade med Amnesty International och var från 2007 ambassadör för välgörenhetsorganisationen Refuge. Hans engagemang och personliga vittnesmål bidrog bland annat till att barn erkändes som egna offer för våld i hemmet i den brittiska lagstiftningen Domestic Abuse Act 2021. Sedan 2011 var han även volontär och beskyddare för teaterkompaniet Unique Voice.

Efter dödsbeskedet har en rad kollegor och organisationer hyllat skådespelaren. Sir Ian McKellen betonade Stewarts djupa kärlek till sitt hemland West Yorkshire och Hugh Jackman beskrev honom som en fantastisk vän och en av de verkligt stora inom teater och film. Kevin Feige, president för Marvel Studios, hyllade Stewarts generositet och mentorskap.

Utöver sitt konstnärskap var Stewart en engagerad politisk aktivist och mångårigt stöd för det brittiska Labourpartiet. Han var även starkt knuten till sina rötter i Mirfield och var livslång supporter till fotbollsklubben Huddersfield Town. Mellan 2004 och 2015 var han kansler vid University of Huddersfield, där en dramabyggnad numera är uppkallad efter honom.

Stewarts familj har bett om att minnesbidrag istället för blommor ska skickas till Johns Hopkins Alzheimer's Disease Research Center Fund och Alzheimer's Foundation of America Caregiver Resources. Stewart kommer bland annat att ses en sista gång som professor Xavier i Avengers: Doomsday, som har premiär i december.

Produktionen har en omfattande rollista där bland annat Bill Skarsgård och Asta Kamma August gestaltar Sven och Karin Stolpe. Ossian Skarsgård spelar Schulman som barn. Filmen är regisserad av Björn Runge med manus av Veronica Zacco.

Vid Guldbaggegalan 2023 mottogs filmen med sju nomineringar, även om den inte vann något pris. Kritikerreceptionen har varit blandad; på IMDb har filmen ett snittbetyg på 6,1 av 10, medan Kritiker.se ger 3,7 av 5. Eric Diedrichs på Filmtopp gav filmen 4 av 5 och beskrev den som en lyckad filmatisering av en svårfilmad bok.

Hennes bana tog fart 1951 när hon lämnade sin tjänst som musiklärare för att grunda musiklekskolan Blåklockan i Malmö. Verksamheten, som hon drev fram till 2007, kombinerade pedagogik med musik och gjorde henne till en pionjär inom svensk musikundervisning för barn. Under 1960-talet blev hon ett välbekant ansikte i radio och tv genom program som ”Tut i rutan” och ”Den glada butiken”, och hon satte även musik till trafikundervisningen i programmet med Anita och Televinken.

Under sin 70-åriga karriär skrev Bornemark över 400 låtar som präglade flera generationer, bland annat genom visboken ”Gubben i lådan”. Hon var även sommarvärd i P1 2017 och fick sin musik inkluderad i den svenska psalmboken 2003 med psalmen ”Mista en vän”. I intervjuer betonade hon att barnens egna berättelser var hennes främsta inspirationskälla och att hon med sin musik ville ifrågasätta vuxnas tjat snarare än att vara moraliserande.

För sitt livsverk har hon mottagit ett flertal utmärkelser, däribland en Grammis 2019 för albumet ”Mina egna favoriter”, Musikförläggarnas hederspris 2018 samt en hedersdoktorstitel från Lunds universitet 2023. Hon blev även invald i Swedish Music Hall of Fame.

Hennes son Dan Bornemark beskriver hennes sista tid som en ljus väntan och berättar att hon var kreativ fram till slutet, med en spontan visa så sent som i augusti. Anders Wollbeck, ordförande i musikskaparnas intresseorganisation Skap, beskriver Bornemarks musik som präglad av humor och en fingertoppskänsla för ord, vilket gjorde att hennes låtar tilltalade både barn och vuxna.

Flytten innebär en expansion av festivalen med fler filmer och event. Evenemanget kommer att spridas över 14 officiella arenor i Boulder, däribland det historiska Boulder Theater och eTown Hall. För besökare innebär det nya upplägget en mer kompakt miljö, där de flesta visningsplatserna ligger inom en radie av cirka 3 kilometer, vilket underlättar förflyttning till fots eller med elcykel.

För att hantera den stora tillströmningen av filmskapare och besökare uppmanar arrangörerna till tidig bokning av boende och biljetter. Biljetter i form av pass och paket sattes till försäljning den 15 oktober, medan enkelbiljetter släpps i början av januari. Boulder stad planerar även att underlätta transporten genom att erbjuda gratis lokala bussar och upp till 5 000 gratis elcykelpass under festivalperioden.

För att motverka användningen av generativ AI lutar sig flera förlag mot befintliga avtalsklausuler. Norstedts och Piratförlaget betonar att författare garanterar att verket är ett resultat av eget arbete och inte gör intrång i annans upphovsrätt, vilket enligt förlagen omöjliggör användningen av AI. På Bokförlaget Polaris anser man att det finns en upplysningsskyldighet för författaren om AI använts, även om man i sällsynta fall har använt detektorer för att bekräfta misstankar.

Frågan har blivit högaktuell i samband med den internationella skandalen kring den haitisk-kanadensiska författaren Thélyson Orélien, som anklagats för att ha använt AI i sin roman. Det svenska förlaget Natur och Kultur, som köpt rättigheterna till boken, har ännu inte beslutat om utgivningen ska fortsätta. Förlagschefen Richard Herold betonar vikten av transparens och att dialogen med författaren är avgörande.

Artisten Tove Styrke, som tillsammans med Sanna Sikborn Erixon startat det politiska proggbandet Året Var, menar att det råder ett hårt klimat i samhället och särskilt i sociala medier. Enligt Styrke gör artister sig sårbara när de uttrycker politiska åsikter, vilket leder till att många väljer att inte sticka ut för att skydda sig själva och sina varumärken.

Bandet Året Var utmanar denna norm genom att i sitt debutalbum behandla ämnen som klasskillnader, samhällskritik och brist på solidaritet. Sanna Sikborn Erixon menar att det finns en längtan efter musik som adresserar dessa frågor i ett samhälle som präglas av individualism.

Enligt dokumentären var pandemins restriktioner och en konflikt med USA:s regering under Joe Biden en brytpunkt som bidrog till Musks politiska radikalisering. Filmen hävdar dock att Musk alltid haft tvivelaktiga värderingar och beskriver honom som en person med ett stort behov av att framstå som avgörande för sina företags framgångar, trots bristande ingenjörsskicklighet. Särskilt Tesla lyfts fram som ett exempel på en affärsstrategi baserad på mytbildning och vilseledande uppgifter, vilket bland annat ska ha lett till att företaget felaktigt erhållit över 100 miljoner USD i miljöbidrag från Kalifornien.

Visuellt hyllas filmen för sitt naturalistiska anslag, med dämpat ljus och detaljer som leriga kjolkanter, vilket bidrar till en stark atmosfär. Vissa kritiker menar dock att filmen inte fullt ut lyckas med sin samhällskritik, då den riskerar att drunkna i en pliktskyldig satir. Dessutom har det påpekats att fokuset på kärleksrelationerna kan ske på bekostnad av systerskapet mellan Elinor och Marianne, vilket är berättelsens egentliga hjärta.

Produktionen har lagt stort fokus på att hitta autentiska och tidigare oanvända miljöer i sydvästra England. Bland annat användes Kingston Russell i västra Dorset som familjegodset Norland, ett val baserat på husets väderbitna fasad. Man har även nyttjat Dartmoor och Mothecombe för att spegla karaktärernas ekonomiska förändringar och de georgianska samhällsnormernas begränsningar genom rå, naturlig skönhet.

Handlingen kretsar kring systrarna Elinor och Marianne Dashwood och deras kamp för att navigera kärlek och strikta samhällsnormer efter faderns död. Filmen drar paralleller mellan dåtidens krav på ekonomisk trygghet genom äktenskap och den moderna dejtingmarknadens osäkerhet. Filmen har svensk biopremiär den 30 oktober.

Utställningen spänner över ett brett urval av Emins konstnärskap, från tidiga textilverk och neonskyltar till expressionistiska målningar influerade av Edvard Munch. Särskilt fokus ligger på den radikala öppenheten kring den kvinnliga kroppen och livets smärtpunkter, såsom övergrepp, abort och cancer. Genom både konstverk och dokumentation av sin egen sjuka kropp skildrar Emin en resa från trauma och utsatthet i hemstaden Margate i sydöstra England till internationell framgång.

Hela utställningen ramas in som en sorts revansch, där den personliga smärtan möter ett liv i nuvarande välmående. Genom att kombinera tunga teman med hoppfulla inslag och en stark överlevnadsvilja visar Emin hur skapandet har varit en väg till både läkning och triumf.

Händelsen har väckt frågor om tilliten mellan författare, förlag och redaktioner. Svenska Dagbladet valde att avpublicera en essä av Engdahl efter avslöjandena, vilket har lett till kritik mot tidningens egna redaktionella processer. Diskussionen har även dragit paralleller till den fransk-haitiska författaren Thélyson Orélien, vars förlag bröt samarbetet efter liknande misstankar om AI-genererade texter.

Kulturskribenten Saga Cavallin analyserar situationen utifrån sociologen Erving Goffmans teorier om bedrägeri och sociala masker. Cavallin argumenterar för att problematiken inte främst handlar om textens kvalitet, utan om ohederlighet och rätten att kalla sig författare. Hon betonar skillnaden mellan en författare som vill skriva och en person som enbart vill bli läst genom att använda AI-verktyg.

I den internationella tävlingen, festivalens mest prestigefyllda sektion, tilldelades Grand Prix till Grzegorz Dębowskis film "What Belongs to Others". Den svenska filmen "Jävla karlar" av Jens Sjögren fick ett hedersomnämnande av juryn. Andra höjdpunkter inkluderade den iranska produktionen "The Daughter of Lady Fairy" samt ett urval av prisbelöna filmer från andra internationella toppfestivaler.

Författarens förlag i Québec, Boréal, har redan avslutat samarbetet med den haitisk-kanadensiska författaren då ny information pekar på AI-användning. Thélyson Orélien har själv förnekat att ha använt AI, men har erkänt att han gjort misstag rörande plagiat. Natur och Kulturs förlagschef Richard Herold menar att det främst handlar om ett förlorat förtroende och bristande dialog mellan författaren och förlaget.

Händelsen beskrivs av Adam Dahlin, publicistisk chef på Norstedts, som det första exemplet där AI-anklagelser rör ”mer kvalificerad litteratur”, vilket förväntas påverka hela förlagsbranschen. Richard Herold understryker att Natur och Kultur kräver full transparens från sina författare och betonar att grundinställningen är att människor ska skriva böcker för att bevara konsten som en mänsklig aktivitet.

Arbetet med att färdigställa filmen har tagit nästan tio år och innefattat över 1 000 timmar av färgkorrigering för att skapa en modern visuell upplevelse. Filmen kombinerar material från två olika kvällar för att fånga turnéns improvisatoriska natur och innehåller bland annat det allra första framträdandet av låten "Sound and Vision". Regissören Brett Morgen beskriver inspelningarna från Earls Court som det absolut främsta filmade materialet från Bowies karriär.

Den nya uppsättningen kommer att använda avancerad teknik för att skapa en autentisk konsertupplevelse. Genom transparenta LED-skärmar, en specialdesignad ljusshow av Patrick Woodroffe och en immersiv ljudmix i 7.1 surround ska det skapas en illusion av att Bowie och hans band är fysiskt närvarande på scenen.

Innan arenaturnén startar kommer "Stage" att ha premiär under den 77:e upplagan av filmfestivalen i Berlin i februari 2027. Filmen täcker en period där Bowie rörde sig bort från sina komplexa scenkaraktärer och istället betonade arrangemang och ljudbild, med ett band som av kritiker beskrivits som hans absolut bästa.

Elden är tänd på en plats där en kraftstation tidigare funnits, ett område som av vissa uppfattas som otryggt under kvällstid. Pettersson beskriver visionen som att ersätta elektriciteten med eld för att skapa en ”vacker kraftstation” som främjar gemenskap och mänsklig kontakt istället för isolering.

Även om den nuvarande elden endast ska brinna i ett dygn, hoppas Pettersson på att kunna etablera ett roterande system med eldvakter som kan hålla lågan vid liv permanent. Projektet är en del av forskningsprojektet PLATSMO (Platser i Strukturell Motvind), som undersöker hur samhällsbyggnad kan användas för att öka hälsa, delaktighet och förtroende i utmanande stadsmiljöer.

Under senare år har genren genomgått en kommersiell och konstnärlig renässans. Särskilt anmärkningsvärt är hur unga debutanter kan nå enorma framgångar med låga budgetar. Filmer som Backrooms (2026) och Obsession (2026) har genererat svindlande vinstmarginaler, där Backrooms drog in över 400 miljoner USD på en budget av 10 miljoner USD, och Obsession över 500 miljoner USD med en budget på endast 750 000 USD.

Tematiskt har samtida skräck rört sig mot social medvetenhet, där rasism, klass och könsdysfori blivit centrala motiv. Jordan Peeles verk, såsom Get Out (2017) och Us (2019), har banat väg för filmer som utforskar strukturella samhällsproblem och existentiell ångest. Även undergenrer som 'body horror' och 'folk horror' har återvänt och reflekterar samtida rädslor för förlust av trygghet och identitet.

Trots den kommersiella framgången finns en oro för att genren ska förlora sin konstnärliga frihet när den blir för institutionaliserad. Regissören John Carpenter har tidigare påpekat att skräcken varit en frizon just för att den inte tagits på allvar. Men för närvarande befinner sig genren i en guldålder där den lyckas kombinera både hög konstnärlig kvalitet och massiv publiktillströmning.

Rinnan ledde nätverket Sonderabteilung Lola, som bestod av omkring 60 agenter som infiltrerade landets motståndsrörelse inifrån. Genom att sälja information till nazisterna blev han en av Norges mest fruktade förrädare och krigsförbrytare. Efter kriget dömdes han för att personligen ha mördat minst 13 personer och varit inblandad i ytterligare ett hundratal dödsfall, innan han avrättades 1947.

Boken belyser även hur Storbritanniens tidigare förmånliga skattelagar gjorde London till en fristad för ryska oligarker efter Sovjetunionens fall. Keefe beskriver hur privatskolor, som tidigare dominerats av den brittiska överklassen, under 2000-talet kunde ha upp till 25 procent elever från det forna Sovjet. Det visar sig senare att Brettlers falska identitet och påståenden om en stor familjeförmögenhet drog till sig farliga personer.

Berättelsen ska nu bli en tv-serie genom produktionsbolaget A24, och Keefe betonar att han denna gång har säkrat familjens godkännande och involvering. Detta skiljer sig från produktionen av serien baserad på hans tidigare bok ”Say Nothing”, där vissa av offret Jean McConvilles barn motsatte sig projektet, vilket författaren medger att han känner ett visst dåligt samvete över trots att han anser att historien är viktig.

Författaren, som är barnbarn till förintelseöverlevande, växte upp med en liberalt sionistisk världsbild men genomgick en personlig vändpunkt under ett besök i Hebron 2016. Han beskriver nu sionismen som ett problem i sig snarare än ett system med problem, och kritiserar särskilt amerikanska judiska ledare för att ha stöttat fortsatta militära operationer i Gaza.

Boken har väckt starka reaktioner och kritik från bland annat New Yorker och New York Times, där vissa kritiker anklagar Moser för att vara faktiskt slarvig och alltför förenklad i sin analys. Moser själv står dock fast vid sitt ställningstagande och menar att han medvetet valt att vara tydlig i sin kritik för att inte förbli passiv inför det han betraktar som ett pågående folkmord.

En av festivalens mest efterlängtade händelser är världspremiären av "Wallander – Steget efter" den 14 november, vilket är den första Wallander-filmen på 13 år. Gustaf Skarsgård kliver in i rollen som kommissarien, som i denna version beskrivs som mer sårbar, oförutsägbar och kompromisslös mitt i en livskris. I filmen utreder Wallander ett brutalt mord på en kollega samtidigt som han kämpar med en smärtsam separation i privatlivet. För övriga Sverige planeras filmen, som är en del av en ny satsning från TV4, att släppas på TV4 Play tidigast under våren 2027.

Festivalen lockar även stora internationella namn. Olivia Colman och John Turturro kommer till Stockholm för att ta emot Stockholm Achievement Award, medan Lena Olin hedras med Lifetime Achievement Award. Bland filmerna som visas finns Martin McDonaghs öppningsfilm "Wild Horse Nine" samt James Grays "Paper Tiger".

I festivalens huvudtävling gör 18 filmer upp om det prestigefyllda priset Bronshästen, där vinnarna utses den 19 november. Dessutom tävlar sju unga skådespelare om TV4 Rising Star Award. Programmet inkluderar även en dokumentärtävling och specialvisningar, däribland en konsertfilm med Roxette som presenteras av Per Gessle.

I ett uttalande till pressen den 23 oktober uttryckte Miyamoto en blandning av ödmjukhet och tacksamhet. Han betonade att utmärkelsen är ett resultat av samarbeten med många människor och att han tar emot den å deras vägnar. Miyamoto nämnde även sitt arbete utanför spelvärlden, däribland attraktionerna i Super Nintendo World på Universal Studios och filmatiseringar, och uttryckte en önskan att dela glädjen med alla inblandade.

Miyamoto, som är Executive Fellow och representativ direktör på Nintendo, har varit anställd sedan 1977 och varit drivande i företagets utveckling av videospel. Han är mest känd för att ha skapat Mario-serien, men har även spelat centrala roller i utvecklingen av framgångar som The Legend of Zelda och Star Fox.

Order of Culture tilldelas personer som gjort exceptionella bidrag till utvecklingen av kultur, vilket innefattar allt från vetenskap till litteratur och konst. Tidigare mottagare inkluderar namn som regissören Akira Kurosawa och modedesignern Issey Miyake. Ceremonin kommer att äga rum den 3 november, vilket sammanfaller med Japans nationella kulturdag.

Programmet, som syftade till att göra sex till något lättsamt och ljust, möttes av starkt motstånd från bland annat Jan Guillou och kyrkliga företrädare. Enligt Ivarsson i hennes självbiografi ledde mediebevakningen och skammen till att hennes karriär stannade av och att även familjelivet påverkades. I efterhand analyseras reaktionerna inte bara som moralism, utan som ett resultat av en extremt mansdominerad offentlighet där kvinnor var undantag i debatten.

Särskilt det senare materialet hyllades för sin tyngd, där låtar som ”The Cult of Ignorance” och ”Last Look at Eden” beskrevs som starka inslag i konserten. Sångaren Joey Tempest och resten av bandet beskrevs vara i toppform, vilket bidrog till en stark gemenskap med publiken trots den extrema värmen i lokalen.

Litteraturen beskrivs som ett kraftfullt verktyg för att tämja rädsla och motverka den kollektiva glömska som totalitära regimer ofta utnyttjar. Genom att läsa och berätta skapas minnen och empati, vilket fungerar som ett skydd mot propaganda och populismens försök att söndra människor genom att beröva dem deras ansikten och personliga historier.

Avslutningsvis lyfts litteraturens förmåga att ge tröst och hopp fram, där berättandet ses som ett sätt att skjuta upp världens slut och istället föra människor samman. Budskapet är att berättelser utgör det enda sanna klistret som kan återställa den mänskliga gemenskapen i en tid av ökad polarisering.

Utvecklingen ses som en del av en större trend av gentrifiering på Södermalm, där arbetarklassen trängs ut till förmån för en rikare befolkning och generiska kedjor. Kritikern Sanna Samuelsson, biträdande kulturchef på Aftonbladet, menar att stadsutvecklingen tar bort stadens historiska lager och skapar en glatt men steril yta. Som exempel lyfts även Hornstull och Slussen fram, där den lokala särarten anser sig ha ersatts av koncept som påminner om Stureplan eller externa gallerior.

Trots att serien har nått sitt slut är det ännu oklart om en andra säsong kommer att produceras. Skådespelaren Matilda Källström, som spelar rollen som Agnes, uppger att hon inte har något besked om fortsättningen, men noterar att säsongens cliffhanger öppnar för möjligheten att tittarna vill se mer.

Kritiken mot Anderssons resonemang är hård och menar att greppet är oärligt. Det anförs att skribenten väljer ut de minst sympatiska offren, såsom lyxkoncerner och Europas rikaste man Bernard Arnault, för att representera alla drabbade. Motståndarna till detta perspektiv betonar istället den meningslösa förödelsen, våldet och den förstörda stadsmiljön som påverkar människor från alla samhällsklasser.

Debatten berör även en bredare trend bland vänstersinnade kulturskribenter att rättfärdiga våldsamma upplopp som ett sätt för de ohörda att göra sina röster hörda, ett resonemang som tidigare dragits paralleller till George Floyd-protesterna i USA. Kritiker menar att det råder en dubbelmoral där våldet skulle ha fördömts betydligt starkare om förövarna hade varit nynazister eller anhängare till Marine Le Pen.

Olssons ihärdighet har nu gett resultat då filmen blivit nominerad i kategorin "Best Nordic-Baltic Feature Film" vid Fredrikstad Animation Festival i Norge. Enligt Olsson är det en stor festival med många bidrag, och hon beskriver känslan inför eventet som en blandning av förväntan och nervositet.

Trots framgången är Olsson ödmjuk och menar att tur spelar en stor roll i en bransch som är svår att ta sig in i utan etablerade kontakter eller en studio i ryggen. Hon planerar att fortsätta sitt skapande och har redan idéer för sitt nästa filmprojekt.

I romanen skildrar Selberg på ett medtaget och utlämnande sätt sin upplevelse av rättsprocessen. Hon beskriver känslor av paranoia och utsatthet, samt den psykiska påfrestningen av att möta Arnault och hans försvarsadvokater i rätten samtidigt som hon försökte skydda sina barn från mediebevakningen. Berättelsen innehåller även tillbakablickar till hennes tonårstid i Göteborg.

I boken, som är skriven tillsammans med Sara Nygren, skildras Wiehes försök att behålla kontrollen genom rutiner och ordnande av sitt arkiv och sina idéer. Recensenten Ulf Olsson på Expressen menar dock att boken misslyckas med att nå utanför det egna jaget och saknar den emotionella tyngd som skulle kunna röra publiken, trots en genomgående optimism i texten.

Kritiken fokuserar främst på att Waititis regi är för gullig och att musiken och estetiken bidrar till en känsla av religiös pekpinnar. Trots detta lyfts skådespelarinsatserna fram, där särskilt Jenna Ortega i rollen som Klara och Mia Tharia som Josie får beröm. Recensenten menar att filmen snarare påminner om en trevlig barnfilm än en djupgående analys av den mänskliga existensen, och ger filmen betyget 3.

Enligt filmkritikern Kristoffer Viita lyckas filmen undvika den girighet som ofta präglar spin-off-projekt från superhjältemiljöer. Trots att handlingen utspelar sig i Gotham City utgör Batman inte en del av berättelsen; istället fokuserar Watkins på genren ”body horror” med starka och groteska effekter. Utöver det visuella äcklet beskrivs filmen som en utforskning av existentiella teman kring identitet och olycklig kärlek.

Produktionen har tagits emot positivt av både kritiker och publik, med ett publikbetyg på 95 procent på Rotten Tomatoes och ett kritikerbetyg på 76 procent. Medan The Hollywood Reporter kallar filmen för en av årets stora överraskningar, har The Guardian varit mer kritisk och beskrivit den som blodig men inte särskilt bra. I rollistan återfinns även den svenske skådespelaren David Dencik.

Trots den musikaliska rikedomen och starka insatser i låtar som ”Black Man” och ”Superstition”, noterades att den 76-årige artisten i lugnare partier kämpade med rösten och tajmingen. Recensionen lyfter även fram att 3Arena brister som konsertlokal då ljudkvaliteten beskrivs som otillräcklig för livemusik.

Samuelsson lyfter fram en oroväckande trend där ett internt namndroppande av vänner har blivit en egen estetik, vilket hon menar är en negativ influens från sociala medier. Som en positiv motvikt nämns den norske journalistens förmåga att med distans analysera den svenska bokmässan, vilket understryker behovet av att bryta det självrefererande spel som riskerar att exkludera alla utanför den etablerade kretsen.

I artikeln kritiseras den bild av ett liberalt och demokratiskt Israel som många håller fast vid trots krigföringen i Gaza. Genom vittnesmål från soldater som identifierar sig som sekulära och vänsterorienterade belyses en paradox där individer som avskyr religiös extremism ändå deltar i omfattande förstörelse. Författaren menar att den israeliska militära strategin, inklusive den så kallade 'Dahiya-doktrinen', genomsyrar olika politiska läger.

Inför det israeliska valet den 27 oktober analyseras även oppositionella ledare som Gadi Eisenkot och Yair Golan. Enligt texten representerar dessa inte ett egentligt brott mot den bosättarkoloniala politiken, utan snarare en mildare form av samma system. Artikeln avslutas med att hävda att apartheid, ockupation och folkmord är oförenliga med demokrati, och att det systematiska projektet att eliminera palestinskt liv fortsätter oavsett vilken regering som styr.

Produktionen präglas av en stark rollista där även Helena Bergström, Bahar Pars, Anupam Kher och Krista Kosonen medverkar. Sunil Munshi har själv skrivit manuset, vilket delvis är inspirerat av hans egna livserfarenheter. Regissörsutmaningen tas av Jens Jonsson, som med detta projekt återvänder till långfilm efter ett decennium fokuserat på tv-serier.

Filmen produceras av Way Feature Films i samproduktion med bland andra Sveriges Television och Scanbox Entertainment. Enligt aktuella planer beräknas ”Out of Fashion” ha premiär på svenska biografer under det första kvartalet 2028.

Filmen fungerar både som en buddykomedi och en vass satir över filmbranschen, där maktstrukturer och idékamp står i centrum. Regissörsbröderna Adi och Mak Omanovic, som båda är civilingenjörer från KTH, har skapat filmen som en reaktion mot vad de upplever som en alltför korrekt och förutsägbar modern svensk filmkultur. Bröderna får beröm för sitt höga tempo och en levande dialog, även om vissa logiska luckor i thrillerdelen och ett ibland för högt tempo på bekostnad av emotionella ögonblick har noterats. Trots detta hyllas filmen för sin kompromisslösa stil och förmåga att behålla sin själ utanför studiokontrollens ramar.

Kritiker och akademiker varnar nu för att dessa verktyg inte är helt tillförlitliga och att anklagelserna ofta drabbar icke-vita författare och personer med engelska som andraspråk. Professor Doyle D. Calhoun vid University of Cambridge menar att det finns en koppling till ett bredare anti-woke-klimat och ett motstånd mot att den litterära etablissemanget blir mer diversifierat.

Själva processen att bevisa mänskligt författarskap har blivit problematisk, då författare nu kan tvingas dela med sig av sina privata utkast och versionshistorik för att rentvå sina namn. Medan vissa institutioner, som Commonwealth Foundation, väljer en mänsklig granskning av kreativa processer, fortsätter debatten om huruvida man kan lita på maskiner för att jaga andra maskiner i jakten på autentisk litteratur.

Situationen har även fått personliga konsekvenser för de anställda. Bibliotekarier som motsätter sig censuren riskerar att hängas ut i sociala medier, utsättas för hot eller bli av med sina jobb. Samtidigt rapporteras det att Donald Trump har försökt kapa federala anslag till landets folkbibliotek.

Även i Sverige syns tecken på liknande tendenser. Enligt en rapport från fackförbundet DIK uppger 3 av 10 folkbibliotekarier i Sverige att de pressats att ta bort böcker eller ställa in evenemang. Detta har resulterat i ökad självcensur och oro bland personalen, samtidigt som många anser att resurserna till biblioteken är otillräckliga.

Efter att tidigare diskussioner om kameraövervakning inte lett till några konkreta beslut, menar Eklöf att det nu är dags att prioritera frågan för att förhindra ytterligare skadegörelse. Tidigare tveksamheter har rört finansiering samt farhågor om hur övervakning skulle påverka besöksupplevelsen av kulturmiljön.

Länsstyrelsen och kommunen kommer nu att göra nya polisanmälningar. Arkeologer kommer även att kopplas in av länsstyrelsen för att undersöka de nya groparna. Tidigare utredningar om brott mot fornminneslagen vid Anundshög, Uppsala Kungshögar och i Sigtuna har lagts ned på grund av brist på spår, trots varningar från Riksantikvarieämbetet om professionellt utförd illegal metalldetektering i Mälardalen.

Lerin beskriver smärtorna som att de kom plötsligt, som en "blixt från klar himmel", kort efter ett tv-framträdande i SVT:s program "Sverige Live". Han uppger att han nu är hemma igen och mår bra efter omständigheterna, även om han fortfarande upplever viss smärta efter ingreppet.

Bland de inställda händelserna finns en programkväll om Sven ”X:et” Erixson på konsthallen Sandgrund i Karlstad den 28 oktober. Xetmuseet meddelar att de hoppas kunna boka om tillfället under våren 2027. Lerin uttrycker att han nu vill prioritera återhämtning och fokusera på sitt måleri i hemmet.

Särskilt uppmärksamhet har litteraturpriset väckt, då det för första gången på 35 år tilldelats en roman på samiska. Sigbjørn Skádens verk ”Lántdievvá/Planterhaug” prisades för sin originalitet och lekfullhet. Romanen skildrar en kriminalkommissaries återkomst till sin hemort, vilket leder till en utforskning av samisk identitet och den norska förnorskningspolitiken.

Inom filmkategorin gick priset till Joachim Triers ”Sentimental value”, en film med Stellan Skarsgård och Renate Reinsve i huvudrollerna som även vunnit en Oscar för bästa internationella film. Övriga norska vinnare inkluderar Hilde Hagerup i kategorin för barn- och ungdomslitteratur, musikverket ”Elja” av Kristine Tjøgersen och Benedicte Maurseth, samt barnorganisationen Miljøagentene som fick miljöpriset.

Priserna, som vardera uppgår till 300 000 danska kronor, kommer att delas ut den 27 oktober i samband med Nordiska rådets session i Helsingfors.

Serien skildrar den unga kvinnan Noras upplevelser av en förälskelse som utvecklas till en tillvaro präglad av manipulation och våld. Efter premiären 2023 fick produktionen ett varmt mottagande av både kritiker och tittare för sin realistiska skildring av psykiskt våld och vikten av att våga bryta tystnaden.

Enligt Therese Lundberg är syftet med återpubliceringen att serien ska kunna användas av terapeuter, vårdpersonal och anhöriga som ett hjälpmedel. Skaparen och skådespelarna har vittnat om att serien haft en konkret inverkan på tittarnas liv, däribland fall där personer vågat lämna destruktiva partners efter att ha sett dramat.

Som ett led i detta public service-uppdrag har SVT Play valt att göra serien tillgänglig under en ovanligt lång period. Samtliga nio avsnitt kommer att finnas tillgängliga för streaming fram till den 17 oktober 2028.

Trots motståndet driver företag som Higgsfield AI utvecklingen framåt och hävdar att tekniken demokratiserar filmskapandet genom att korta ner produktionstiderna avsevärt. Genom att använda avancerade prompts och videomodeller har man lyckats skapa hela långfilmer på bara några veckor. Förespråkarna menar att AI är ett nytt verktyg som transformerar industrin på samma sätt som bilen ersatte hästskjutsen.

Experter från visuella effektsstudior, som brittiska Framestore, är dock skeptiska till om AI någonsin kan fånga komplexiteten i ett mänskligt inre liv och äkta emotioner. De menar att AI-modeller endast tränas på ytliga data, till skillnad från metodskådespeleri som bygger på djup psykologisk autenticitet. Det pågår nu en dragkamp mellan en rent teknologisk ansats och en mer hybrid metod, där AI används som stöd för mänskliga prestationer snarare än att helt ersätta dem.

Målningen är daterad till januari 1920 och skapades under en intensiv period då af Klint producerade 85 abstrakta verk. Det rör sig om ett av hennes sista abstrakta arbeten innan hon övergick till ett mer figurativt måleri influerat av Rudolf Steiner. Verket såldes ursprungligen via ett galleri i Stockholm 1995 och har sedan dess gått i arv till den nuvarande ägaren.

Trots tidigare interna stridigheter inom Stiftelsen Hilma af Klints verk gällande försäljning av konst, har stiftelsen inte motsatt sig denna auktion då målningen tidigare avyttrats. Bukowskis förväntar sig ett stort internationellt intresse och utropspriset har satts till sex till åtta miljoner kronor, baserat på verkets proveniens, kvalitet och historiska betydelse.