Bästa vännerna drabbades båda av bröstcancer

Båda kvinnorna beskriver hur de inledningsvis försökte bortförklara symtomen och trodde att sannolikheten för att båda skulle drabbas var extremt låg. Behandlingen, som inkluderade tuffa cellgiftskurer, påverkade deras vardag och hälsa kraftigt. Emelie genomgick under en period isolering på sjukhus på grund av ett kraftigt nedsatt immunförsvar, medan Maria beskriver hur hon blev helt utslagen av medicineringen. Trots de svåra upplevelserna har sjukdomen stärkt vänskapen mellan kvinnorna. Genom att dela erfarenheter om biverkningar, rädslan för återfall och frustrationen över att kroppen inte fungerar som tidigare har de funnit ett stöd som omgivningen inte alltid kan erbjuda. De betonar vikten av att regelbundet undersöka sina bröst, då många kvinnor i Sverige inte gör det trots en utbredd oro för sjukdomen. Idag är både Maria och Emelie färdigbehandlade, men de vittnar om att vägen tillbaka är lång och att det mentala måendet inte alltid följer med i den fysiska återhämtningen. De uppmanar andra kvinnor att inte vänta med att söka vård om de upptäcker förändringar, samtidigt som de understryker att självundersökningar är ett viktigt komplement till, men inte en ersättning för, regelbundna mammografier.