Forskning friar bäverdammar från misstankar om smittspridning

I studien analyserades vattenprover, vävnad och avföring från bävrar för totalt 21 olika patogener. Resultaten visar att smittämnen förekom på liknande sätt i våtmarker oavsett om det fanns bäver på plats eller inte. Enligt doktorand Lovisa Hökby vid SLU verkar bävrar inte spela någon central roll som värddjur, då de flesta undersökta djur testade negativt på samtliga smittämnen. Forskningen visar istället att det är generella blöta miljöer i landskapet som ökar infektionsrisken hos exempelvis harar, vilket kan bero på en högre förekomst av mygg. Samtidigt understryker forskarna att bäverns förmåga att skapa artrika miljöer kan vara gynnsam, då arter som äter mygglarver kan bidra till att minska smittspridningen. Slutsatserna i avhandlingen stärker argumenten för en livskraftig bäverstam i Sverige. Utöver att inte öka smittrisken bidrar bävrarna med viktiga ekosystemtjänster genom att återställa våtmarker, vilket kan dämpa effekterna av skogsbränder, torka och översvämningar.