Vilka vrak undersöktes söder om Karlskrona och vad blev resultatet?

Myndigheten undersökte vraken M/V Bruin, M/S Magdalene, M/F Molund och M/S Östanhav. Olja detekterades i Bruin, där betydande mängder antas finnas i bottentankar och maskinrummet, samt i mindre mängder i Magdalene.

Varför kan staten inte kräva ersättning för saneringen av de äldre vraken?

Många av de gamla vraken saknar ägare eftersom bolagen är upplösta eller i konkurs. För fartyg som förlist före 1969 kan ansvar inte utkrävas enligt miljöbalken, och sjölagens preskriptionstider har löpt ut.

Vilka andra områden konkurrerar om samma budgetmedel som vraksaneringen?

Eftersom vraken saknar egen anslagspost konkurrerar de inom Naturvårdsverkets budget för förorenade områden med bland annat PFAS, förorenade sediment, mark för bostadsbyggande och uttjänta fritidsbåtar.

Hur skiljer sig kostnaden för förebyggande sanering jämfört med sanering efter ett utsläpp?

Förebyggande sanering är betydligt billigare; att tömma det ägarlösa fiskefartyget Thetis kostade 4,7 miljoner kronor, medan saneringen efter utsläppet från Golden Trader 2011 kostade över 140 miljoner kronor för enbart Orust kommun.

Hur ser den internationella jämförelsen ut gällande sanering av miljöfarligt material på havsbotten?

Tyskland har avsatt 100 miljoner euro för bärgning av ammunition från världskrigen, vilket är betydligt mer än den svenska tioårssatsningen på 250 miljoner kronor för miljöfarliga vrak.

Kritik mot underfinansiering av sanering av miljöfarliga vrak

Längs Sveriges kuster vilar omkring 17 000 fartygsvrak, varav 300 bedöms som miljöfarliga och ett trettiotal som akut miljöfarliga. Trots riskerna för omfattande oljeutsläpp är den statliga budgeten för sanering begränsad till 25 miljoner kronor per år, vilket enligt regeringen endast räcker till mellan en och tre bärgningar årligen. I ett färskt exempel förbrukade Havs- och vattenmyndighetens undersökningar av fyra vrak söder om Karlskrona nästan hela årsanslaget utan att någon olja faktiskt bärgades.

Ekonomiska analyser visar på en betydande obalans i hur medel fördelas; medan förebyggande åtgärder får små anslag, kostar saneringar efter faktiska utsläpp hundratals miljoner kronor. Exempelvis kostade saneringen efter Golden Trader-olyckan 2011 över 250 miljoner kronor för de drabbade kommunerna. Eftersom många av de gamla vraken saknar ägare kan staten inte kräva ersättning, vilket gör det förebyggande arbetet kritiskt. I budgetpropositionen för 2026 saknar vraken en egen anslagspost och konkurrerar om medel inom Naturvårdsverkets budget för förorenade områden, som dessutom minskar. Miljöpartiet har föreslagit att dubbla anslaget till 50 miljoner kronor per år för att förhindra att arbetet stannar av. Framtiden för finansieringen efter 2027 kommer att avgöras av den regering som tillträder efter valet i september.

Kritik mot underfinansiering av sanering av miljöfarliga vrak

Så har nyheten utvecklats

Vanliga frågor

Kommentarer