Lägg till som favorit
Foto: Förhandsbild från källan: Forskning.se
Ny DNA-studie utmanar bilden av vikingatidens begravningar
En ny studie från Stockholms universitet visar att släktskap inte alltid var den avgörande faktorn för vilka som begravdes tillsammans under sen vikingatid och medeltid. Genom att analysera DNA från 142 personer i gemensamma gravar i Sigtuna, Västerhus i Jämtland och Fjälkinge i Skåne har forskarna kunnat konstatera att de begravda sällan var nära släkt. Detta motsäger det tidigare utbredda antagandet inom arkeologin att vuxna och barn i samma grav i regel var föräldrar och barn.
Resultaten tyder istället på att sociala och religiösa faktorer styrde begravningsmönstren. Studien visar även att barn inte behandlades som en separat kategori, utan följde samma sociala och religiösa principer som vuxna. I Västerhus begravdes exempelvis pojkar och flickor på samma sätt som män och kvinnor, där könen vanligtvis separerades på olika delar av kyrkogården.
I ett specifikt fall identifierades en ung kvinna, kallad Lady 56, vars grav innehöll ett pilgrimsmusselskal. Fyndet är sällsynt i skandinaviska medeltidsgravar och tyder på att kvinnan kan ha företagit en pilgrimsfärd till Santiago de Compostela i nordvästra Spanien innan hon dog före 30 års ålder. Forskarna betonar att arkeogenetiken nu ger en ny och djupare bild av hur människor i det medeltida samhället organiserade sig och utövade sin tro.
Så har nyheten utvecklats
2026-08-18
2026-08-19