Recension: Lida Starodubtsevas roman om ryska minoriteter och livets kontraster

I romanens centrum står mötet mellan två unga ryska kvinnor i 00-talets Sankt Petersburg, vars relation präglas av spänningar mellan kaxighet och nördighet. Genom en internetdagbok får läsaren följa mormor Hiljas resa tillbaka till det Ingermanland hon deporterades ifrån som barn, vilket ger en röst åt Rysslands glömda minoriteter och de utdöende språken. Kritikern Måns Wadensjö lyfter fram Starodubtsevas skicklighet i att göra vardagen i Sankt Petersburg levande och betonar romanens litterära värde i skildringen av den ryska nutidshistorien. Verket gestaltar behovet av att vara både hård och mjuk för att överleva i en värld präglad av historiska och personliga trauman.