Lägg till som favorit
Foto: Förhandsbild från källan: Fokus.se
Skribent reflekterar över död och skuld efter olycka med duva
Frans Wachtmeister beskriver i en personlig text en händelse där han råkade köra på en duva under en färd mot Höganäs. Upplevelsen, som skildras med en blandning av cynism och humor, leder till en diskussion om föräldraskap och barnets förståelse för döden, samt skribentens livslånga aversion mot duvor baserat på minnen från en semester i Nice.
Reflektionen fördjupas när skribenten besöker en konsert i en lokal kyrka, där synen av en uppstoppad duva hängande över predikstolen väcker en plötslig och intensiv känsla av skuld. Denna religiösa och existentiella uppenbarelse, förstärkt av Bachs musik, leder till en kortvarig önskan om botgöring och ett mer rättfärdigt liv, innan känslan försvinner i takt med att musiken tystnar och illusionen bryts.
